Vid kulturstaden Vadstena verkar vi för en levande landsbygd.

Gammelsveriges kornbod

1600-talets början är den tidpunkt då man börjar kunna få ett grepp om hur stora delar av vårt land var uppodlade. Västra Östergötland hade då den högsta uppodlingsgraden i Sverige med siffror upp mot 30% – den tidens fullåkersbygd.

Mycket jord i området ägdes av frälset under medeltiden. Vid sidan av och efter de statsbärande ätterna ägde också klostren mycket jord i Dal, inte minst på grund av att de fått åtskilliga donationer av ätterna. De två klostren i Alvastra och Vadstena ägde ca hälften av all mark här innan Staten drog in allt på 1500-talet. Den här jorden delades sedan ofta ut som förläning eller lön. Antingen åt kungliga personer som skulle försörjas, som Adolf Johan, en bror till Karl X Gustav, eller senare dennes änka Hedvig Eleonora, eller åt personer i Kronans tjänst – ofta militärer. Den jord som Kronan ägde skapade också förutsättningar för Omberg som en kunglig djurgård.

Stora delar av den jord som Kronan ägde såldes till bönderna under 1700- och 1800-talen och skapade utgångspunkterna för dagens jordbruk. En del stora gårdar kom till i och med Laga skiftesreformen på 1800-talet. En del jordgare i en by kunde då nämligen köpa upp stora delar av byn. Några exempel är Kalvestad i Strå socken, Nässja gård, Väversunda gård eller Strå gård. På 188o-talet fanns här omkring 23 000 tunnland och området beboddes av ca 5 000 personer jämfört med dagens omkring 1 000 i Dals församling.

historiajordbruk

Östgöta-Dal • 7 december, 2014


Previous Post

Next Post

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *